.

Känslokrisen har gått och gömt sig. Skönt.
Den krisen byttes ut av bekymmer istället. Kvinnobekymmer som involverar smärta. Just nu vill jag dö lite grann. Men det ska jag naturligtvis inte göra. Det har jag inte tid med.
Imorse kämpade jag mig upp ur sängen och fixade iordning mig, hann precis bli klar innan min livmoder sa ifrån. Letade som en jävla dåre efter något smärtstillande i tablettform. Självklart utan något som helst resultat.
Bara att ta på sig pyjamasen igen och inta ryggläge. Det hjälpte inte. men efter många om och men lyckades jag somna för en stund. Vaknade runt elva och min kära livmoder började säga ifrån igen.

Om jag inte visste bättre skulle jag vara helt säker på att det är dags att föda barn. Tur att jag är allmänbildad och vet att sånt är inte fallet.
Jag är lite mer osäker på om min livmoder är påväg att bryta sig ut ur kroppen. Det känns så, men jag hoppas inte det. Det vore lite opassande faktiskt.
Alltså, det gör seriöst ont enda ner i fötterna. Känns ganska komiskt.
Ni som sitter och suckar nu och menar att "SÅ ont gör det faktiskt inte!", er vill jag slå. Helt ärligt. Det gör ONT.
Ta en kniv, kör in den i svanken och vrid om lite grann. Och ja, där har ni den ungefärliga känslan jag känner av at the moment. 

Men nu är förhoppningsvis kära kusin vitamin påväg hit med lite pain-killers åt mig. Hon får fan rappa på lite om hon inte ska ha spö när hon kommer hit. Jag är nämligen VÄLDIGT angelägen till att slå ihjäl någon just nu. Men ska försöka motstå frestelsen för allas trevnad.
Med lite tur kanske jag kan hota henne riktigt ordentligt så hon kilar iväg på konsum och köper choklad åt mig också.
Hoppas.

Nu ska jag återgå till att ha ont, skratta och skratta lite till.
HAHAHAHAHAHAHAHAHA.

Haha, ja herregud.. Här sitter jag, i början av oktober och lyssnar på julmusik. Faktum är att jag har gjort en lååååång trevlig spellista på spotify med enbart julmusik. Jag startade mitt lyssnande redan igår när snön vräkte ner och färgade hela världen vit.
Mamma undrar om jag har blivit helt jävla tokig.
Det är hon inte ensam om att tycka. Jag själv tycker däremot inte att det är något konstigt alls.
Kanske är det ett bevis på att jag faktiskt är det. Tokig alltså. Eller galen, det känns nog som en bättre benämning.
Men det är allt bra mysigt att lyssna på. Antagligen kommer jag lyssna konstant nu varje dag fram till jul. och jag kommer inte ledsna. Tro mig.

Men när är det egentligen "tillåtet" att börja lyssna på julmusik?

Sedär, nu är det redan oktober. Hur gick det till egentligen? Inte för att det direkt gör något att tiden skyndar på lite. Snarare tvärtom.
Om två och en halv vecka är det lov. Och efter lovet har jag praktik i tre veckor. Efter det är det fyra vecor till jullovet. Underbart är ordet.

Förresten har det vart en fruktansvärt dålig uppdatering här. Det vet jag. Egentligen har jag en massa saker jag vill skriva, men jag har fortfarande inte lyckats formulera allt på ett anständigt sätt. Jag ska försöka.
Fast egentligen så är det bara en massa oviktiga saker. Så det behövs nog inte.
Jag måste börja tvinga migsjälv att skriva ner saker jag kommer på på en gång. Istället för att vänta i fem veckor.. Haha, nej. Skärpning på mig nu. Såhär kan vi ju faktiskt inte ha det. Oacceptabelt.

Bara för att jag har så väldigt mycket att göra nu (naaat.), så ska jag ge er en liten uppdatering om vad som hänt den senaste veckan. Totalt ointressant egentligen. Men vad gör man inte?

Kan börja med att berätta att jag varit på skolan varje dag det är meningen att jag ska vara det. Inte illa om jag får säga det själv.
Jag har även blivit en glasögonorm. Det känns förvånansvärt bra. Allt blev liksom så himla tydligt helt plötsligt. Fantastiskt. Jag har alltid trott att världen ska vara lite suddig i kanten, och att träden ska se ut som gröna fläckar. Men ack så fel jag hade. Nu ser jag faktiskt konturerna på löven. Jag är i chock.
Och att jag ser fruktansvärt smart ut är ju inte fy skam det heller.

Igår gick jag brorundan med Marcus. När vi väl tagit oss runt kom vi på den brilljanta idén att ta en torvenrunda också. När vi ändå var igång liksom. Det gjorde vi. Marcus mamma blev alldeles brydd.
Det blev vi med.

Just nu sitter jag och lyssnar på underbaraste Håkan, samtidigt som jag är fruktansvärt frustrerad över att mitt förbaskade SIM-kort är inaktivt.. IGEN. Jag förstår inte varför det ska envisas med att bli det sådär hux-flux? Det är äckligt irriterande. Så nu måste jag beställa ett nytt SIM-kort. IGEN.
Så alltså kommer jag vara okontaktbar tills tidigast fredag..
Älska livet. Eller inte.

Mamma skriker att jag ska hjälpa till att plocka ner studsmattan. Så för allas trevnad är det bäst jag går ut och gör det.

Puss.

Idol ger mig helt ärligt det. Hjärtsnörp. Det är helt galet.
Har nu suttit på helspänn i flera timmar bara för att få höra att denne fantastiske Calle går vidare. Han är underbar. Och som vanligt är jag helt jävla såld.
Att Jon gick vidare han med är inte heller fy skam. Han är också fantastiskt. Nog är han lite smått retarded kan tyckas, men rösten.. Raaaawr!
Sen har vi ju också Nicklas. Han är ett enda stort raaaawr hela karln'!
Jag är kär. I dom alla tre. Man kan säga att jag har ett litet problem nu. Om inte annat så känner jag mig rätt så delad.
Hjärtsnörp var det ja..
Men jaja, Calle gick vidare och ingen är lyckligare än jag. Nu kan jag fortsätta kolla på idol ett tag till. Tur. Vet inte riktigt vad jag skulle göra annars faktsikt.

Förövrigt vann mitt älskade luleå över linköping idag. Även det lite smått fantastiskt.
Jag tror stenhårt på SM-guld den här säsongen.
Den som säger emot får spö. Okej?

Nä, färdig babblat för idag. Nu ska jag sova, även fast jag är ledig imorgon. Inte alls likt mig. Men iofs har jag vart vaken sen 05.00 imorse, så jag får vara trött. Det får jag faktiskt.



                                                                                                                                             Puss & godnatt.

Idag har jag äntligen äntligen sett den första snön falla. Synd nog var det såndär äcklig blöt snö, men äh, det var ju snö iallafall! Tyvärr ville den visst inte lägga sig sådär fint på marken och göra hela världen alldeles vit. Känns lite som att det snöade till ingen nytta alls. Jag väntar fortfarande med spänning på den morgonen när man tittar ut genom fönstret och allt är alldeles vitt. Det är lycka helt på riktigt.
Antagligen kommer jag få vänta ett tag på den dagen. Om den nu ens kommer.
Håller alla tummar jag har för att det inte ska dröja allt för länge.

Nu har jag sådär vidrigt mycket att skriva igen. Sådär så jag absolut inte vet hur jag ska formulera mig för att det inte ska bli en massa smörja bara. Jag ska fundera på det över idol, så återkommer jag sen. Om jag nu får någon ordning i min lilla hjärna. Även det är en såndär sak som märks.
Och eftersom att jag är en så fruktansvärt fantasi-lös människa så ska jag ge er en väldigt intressant tidsfördrivs-lista igen. Mest bara för att jag är så himla intressant som människa.
Hrm..

Jag har insett att min senaste kyss: Var i berusat tillstånd, men dock helt okej.
Jag pratar: Oftast bara när jag blir tilltalad.
Jag avskyr när folk: Stirrar, gör jobbiga smilisar på msn, petar på mig, pratar någon hel-jobbig dialekt.. Ja, det mesta.
Kärlek är: Idiotiskt och underbart.
När jag borstar tänderna: Gör jag just det. Borstar tänderna alltså.
När jag lagar mat: Går det rätt ofta åt helvete.
Jag tänder på: Magrutor, farliga ögon och sköna personligheter. Typ Zlatan. Sen tänder jag lite på Johan Palm också, men det behöver vi inte prata så högt om..
Jag är rädd för: Spindlar, mörker och karlar.
Den värsta känslan är: Ensamhet.
Den bästa känslan är:  Lyckorus.
Jag är bäst på:  Att vara jag.
Jag är sämst på: En himla massa saker.
Om jag va ett djur skulle jag vara:  En giraff. Enbart för att få känna på hur det är att vara lång och kunna se ner på alla andra.
Min mobiltelefon är: Min bästa vän och mitt i särklass största beroende. 
När jag vaknar på morgonen: Är jag förbannat trött och vill absolut inte kliva upp.
Just nu tänker jag på att: Jag absolut inte tänker kolla på idol nåt mer om inte Calle går vidare!
Bebisar är: Små människor som är fruktansvärt söta.