.

Ja, som ni ser fyller jag arton om exakt 100 dagar.
Det ska jag fira genom att städa mitt rum och tvätta kläder.

Förövrigt så har jag klippt mig idag. Det blev kort. Väldigt kort.
Men äh, det är ju bara hår. Och hår växer ju oftast ut igen.
Ingen bryr sig om hundra år ändå.

Frida hade inga givmilda grannar, så det blev inget spännande inlägg. Och i lördags ville jag mest bara dra täcket över huvudet och aldrig mer komma fram igen, så det var inte direkt en bra dag för bloggande.  Och igår hade jag fullt upp med att prata med Mikaal och kolla på TV, det säger ju sig självt att jag inte kunde blogga då. Men nu, idag, ska jag göra mitt yttersta för att få ner allt viktigt och mindre viktigt som hänt/händer i mitt liv. Jag vet att en viss Marcus har väntat med spänning på det här inlägget, så nu är det bäst du läser väääldigt noga här Marcus.

Jag kan ju börja med en kort sammanfattning av invignignen på storön:
Jag och mina älskade vänner grillade, spelade kubb och hade det allmänt trevligt. Senare tillkom några manliga (eller ja.. av manligt kön iallafall.) vänner också, däribland Marcus, Victor & BK. Vi hade det verkligen galet roligt, fulla och glada som vi var. Runt halv tolv drog vi oss vidare mot storön. Drog en finfin vurpa nere vid ljusnan, dansade som aldrig förr och träffade mycket trevliga människor. Ja, det finns faktiskt sånna även i Sveg. Belive it or not.
Lyckades även ta mod till mig för att prata med en människa jag aldrig någonsin trodde jag skulle kunna prata med, iallafall inte utan att klösa ögonen ur. Men jag gjorde det, jag var lugn och jag hade noll agritioner. Så nu har vi löst det problemet, tack för det! Själva problemet är däremot just nu den mest otrevliga, patetiska och idiotiska människa jag känner, eller ja, kände. Men det är en annan historia..
Efter storöns slut hade jag tappat bort mitt ursprungliga sällskap och hittade Mikaal istället. Han fixade efterfesten, som mest kunde liknas vid en avdankad firmafest.. Men äsch då, det var rätt trevligt ändå. Jag och Victor fick smaka på absint, och det är nog det vidrigaste jag har smakat i hela mitt jävla liv! Var helt säker på att jag skulle brinna upp inombords, men jag överlevde, otroligt nog.
Mikael själv körde på tequila. det slutade med att jag fick agera barnvakt åt honom..
Jag fick mata, agera männsklig rullator, borsta hans tänder, hjälpa av med kläderna och springa efter honom som en jävla hönsmamma för att se till så han inte skulle ramla eller eventuellt springa in i något.. Han ramlade, och jag fick dra honom i armen för att få in honom på toaletten. Mikael är ungefär dubbelt så stor som mig, så försöka få upp honom kändes mest som en omöjlig uppgift..
Han kom i säng tillslut iallafall. Äntligen tänkte jag och gick hem och la mig. Dock inte ensam. Lyckades snärja snyggjäveln även denna gång, så jag var rätt så nöjd ändå.

Nu när jag ändå är igång kan jag lika gärna skriva ner fredagens bravader, men det får bli i punktform.
Så alltså, i fredags hann jag/vi med att..
..kolla på alla fulla, och otroligt lyckliga studenter.
..äta otroligt god mat.
..dansa till "svennebanan"-låten oändligt många gånger. Jag slutade räkna vid tio.
..bli ganska så rejält berusade.
..av berusningen bli väldigt ärliga. Det slutade med att vi satt ute i Carros trapphus och pratade om vilka stora sexuellabehov vi kvinnor faktiskt har. (Hoppas verkligen inte att någon hörde oss!) 
..ringa snyggjäveln. Fast det var mest Angelica som stod för det, själv var jag lite för feg.
..yra runt i Östersund. Fast det var nog mest jag.
..dansa nere på österäng.
..hångla runt ungefär hela stan. Det var då jag som stod för det.. Dock med en och samma människa. (Tack gode gud för det!)
..nästintill frysa ihjäl.
Sen blev jag ensam bland en massa hogdalingar. Sur och illamående som jag var gav jag upp och styrde stegen hem till Frida och min otroligt sköna madrass på hennes golv.
I det stora hela en kul kväll, hade förvisso kunnat vara roligare, men man får vara nöjd med det lilla man får!
Det var nog allt.

Den som läste allt det här får en puss till påsk.. Eller nåt.