.

Min känslokris börjar sakta men säkert ordna upp sig. Just nu vill jag mest bara skratta. Okej, lite irritation finns det kvar som ligger och pyr under skrattkänslan. Men skrattet har övertaget. Iallafall för stunden.
Det är mest bara komiskt det här tycker jag. Liksom, vad fan är felet? Jag har inte riktigt fått någon klarhet i det än. Himla mysko är det iallafall.
Nu har jag gett upp alla förhoppningar jag hade om mänskligheten. Inte för att dom var direkt höga innan, men nu är dom verkligen finito. Eller ja, inte hela mänskligheten. Egentligen bara ett visst folkslag. Nämligen karljävlar. Det finns rätt många av dom har jag märkt. Jag är övertygad om att jag inte är ensam om att förakta dom.
Herregud alltså. Jag ska inte bry mig mera. Inte lägga ner mer energi. Nu ska jag bara sitta och vänta på vad som komma skall. Det är helt upp till ödet att avgöra det.
Jag ska bara njuta av livet och lägga ner energi på viktiga saker. Livin' the dream liksom.

Ikväll ska klassen och Susanne äta middag på Simon&Viktor. Det blir säkert trevligt.
Jag tänkte göra en liten revolution mot mig själv och inte gå först. Bara för att trotsa. Jag vet själv att jag definitivt inte passar in i den här klassen. Dom flesta är helt out of my leage.
Visst finns det några ljusglimtar, och ni vet vilka ni är, men resten orkar jag inte bry mig om. Det har inte hänt något på över ett år nu. Så jag orkar inte.
Men jag tycker verkligen inte illa om någon. Det får ni inte tro. Jag bara orkar inte.
Antagligen är jag lite för tråkig, eller hur man ska uttrycka sig. Men äsch, jag är nöjd och glad ändå.
Allt sker för att det är meningen. Eller hur? Det tror jag stenhårt på.
Så varför trotsa ödet? Känns himla onödigt.
Men iallafall så har jag bestämt mig för att gå. Här ska inte tjuras något inte.
Jag ska bara vara happyface och helt enkelt inte bry mig. Det är lättast så.
Happyface for life. Oooooh yes.

Nä, nu räcker det med djupa tankar för det här året. Min hjärna är för tillfället helt överbelastad av djuphet.
Det funkar inte. Helt oacceptabelt.
Så nu ska jag återgå till att vara ett förvirrat happyface istället. Det har liksom blivit lite min grej.