.

Just nu ångrar jag mest att jag inte satte mig på 10.25 bussen upp till Östersund den 10e november. Hade jag gjort det så hade hela mitt liv sett annorlunda ut. Men det är lätt att vara efterklok.
Sen ångrar jag några andra idiotiska val jag gjort. Inget jag tänker gå in djupare på här.
Men, jag ångrar INGENTING som fått mig att le. Aldrig.
Så borde alla tänka.

När jag fyllde 18, helt klart. Mest bara för att jag faktiskt fyllde 18. Sen har jag inga direkta minnen av hur jag spenderat mina tidigare födelsedagar heller..
Jag fick ju faktiskt den finaste presenten ever också:

Eftersom att min fina kusin dissar mig för att jobba så får jag sysselsätta mig själv. Just därför tänkte jag skriva ner en trevlig lista på saker som irriterar mig. Den kan bli lång. Väldigt lång.

Detta gör mig irriterad:

-Radioreklam.
-Godis som fastnar i tänderna.
-Försenade stadsbussar.
-Skrikande små tonåringar på bussar.
-Särskrivning och stavfel. Speciellt i bloggar.
-Smilisar i blogginlägg.
-:P smilisen.
-Folk som uppdaterar sin status på facebook 10 gånger om dagen med exakt vad de gör och vad de ska göra.
-Att jag själv inte har något liv och därför irriterar mig på folk som faktiskt har det.
-När någon inte svarar på ett viktigt sms jag skickat.
-Svarta strumpor.
-Telias mobila bredband.
-Folk som ringer med dolt nummer. Speciellt när jag inte har hunnit svara.
-När någon har högre poäng än mig på Bejeweled Blitz.
-Huvudvärksframkallande musik.
-Barn som skriker i tid och otid.
-Folk som tycker att jag är tråkig. Jag är fan inte tråkig!
-Folk som tror de vet saker som de egentligen inte vet.
-Uppenbara lögner.
-Regn.
-Blåst.
-När folk säger "Du har rött hår!" Nähä? har jag verkligen det? helt på riktigt alltså..? Det hade jag missat..
-Vattenparasiten i Östersund.
-Tjejer som delar ut såkallade "Bitchblickar" till höger och vänster. Alltid.
-Att jag är paranoid och tror att alla hatar mig.
-När folk säger att jag gjort/sagt saker som jag inte gjort.
-Gamlingar som kör 30 där det är 50, 50 där det är 70 osv..
-Att jag oftast är så jävla snäll så jag inte kan vara direkt elak mot någon.
-Att jag är så fruktansvärt värdelös på att laga mat.
-Barn som inte sitter still när man ska klippa dom.
-Att ingen har uppfunnit ett alkolås till min mobil.
-Att jag har jävligt svårt för att släppa människor som gjort något sorts intryck i mitt liv.
-Vatten som aldrig blir kallt.
-Statiskt hår.
-Tröjor som sticks.
-Tidiga mornar.
-Folk som inte lämnar mig ifred när jag ska sova.
-När det bara är äckliga godisar kvar.
-Lampor som plötsligt slocknar.
-När det går dåligt för svenskarna i skidskytte.
-När folk pratar illa om Luleå Hockey eller min älskling Zlatan.
-Att frysa.
-Musik där man inte kan urskilja ett endaste litet ord de sjunger. Eller försöker sjunga.
-Kronprinsessan Victoria.
-Christer Sjögren.
-Folk som drar i mig och försöker få mig att följa med fast jag inte vill.
-Sura människor som lyckas sura ner mig med sin surhet.
-När jag inte får som jag vill.
-Att bli blöt om strumporna.
-Dubbade TV-program. Mest Hannah Montana.
-Tekniska saker som inte gör som jag vill.
-När tandkrämen är slut.
-Kläder som av någon anledning krymper..
-När den RÖDA färgen i mitt hår tvättas ur och blir orange.
-Ödets jävla ironi.
-Sliskiga karlar som ger äckliga blickar.
-När lipsylen är borta.
-Skivor som hackar. 
-Folk som ändrar sig hela tiden.
-Folk som inte vet vad dom vill.
-Att vänta.
-Folkmassor.
-Trängsel.
-När pengarna tar slut.
-När jäspar smittar.
-Halka.
-När storlek 36 på ett par skor jag vill ha är förstort.
-Äcklig mat när jag är hungrig.
-Att glasögonen alltid är ivägen när man har dem på sig.
-Att jag ser så jävla dåligt utan glasögon.
-Saker som går sönder.
-Min egen klantighet.
-Min lillasyster och min mamma.

Ja, jag skulle kunna hålla på forever. Tror jag slutar där. Jag måste vara en riktigt bitterfitta alltså..
Blir nästan irriterad över att så mycket irriterar mig.
Den som läste allt det där får en puss till midsommar. Lovar.

..Var på lågstadiet. Men jag minns inte hur eller med vem. Alla hånglade med alla på den tiden.
Finns inte så mycket mer att säga om den. Men det var säkert trevligt.

Resltat av mitt och lillasysters julbak:



 





Ja, det gick väl sådär.
Knäcken blev bränd, och i ren panik kom vi på den fantastiska idén att hälla ut den i en plastpåse så det inte skulle stelna fast i kastrullen. Hrm.. Plastpåse+kokande knäck=katastrof. Den smälte och allt hamnade på golvet. Det skapade ännu mera panik och vi kastade papper på golvet och försökte febrilt att torka upp det. Det resulterade i stekhet knäck som stelnade på min stackars lilla tumme. Därav den fina blåsan på sista bilden. (Den är enorm i verkligheten.. Bilden ljuger.) Det gjorde inte ont alls. Lovar. Eller så var det inte så.. DET GJORDE SÅ ÄCKLIGT JÄVLA ONT SÅ JAG TRODDE JAG SKULLE DÖ!
Eh ja.

Idag hade jag på mig kläder. Inga konstigheter. Eftersom folk säkert är väldigt intresserade av att veta exakt vilka kläder så har jag, återigen, ett sånt där smickrande (not) bildbevis. Wiho. Fattar fan inte hur folk kan göra detta varje dag. Är ju helt jävla omöjligt att få en bild som ser bra ut..
Det här är då den minst dåliga av de 30 (!!) bilderna jag försökte mig på.. Men det betyder inte att den är bra.

Så, det här är vad jag har haft, och fortfarande har, på mig idag:




Leggings (stavning?), klänning, kofta. Allt går i svart, som att det inte framgår på bilden liksom.. Förutom strumporna förstås. Dom är vita. Dock med döskallar istället för nallebjörnar den här gången. Lite coolare, lite bättre. Sen har jag haft lillasysters svarta mössa på mig också. Men det vet hon inte om.
Hon kommer döda mig när hon läser det här. Kan bli intressant.

Ja, bilden talar för sig själv.  (Fruktansvärt osmickrande pose också..)
Kofta - Gina Tricot. (Den är varm, jag älskar den)
Vitt linne under det svarta - Gina Tricot. (Ju fler linnen, desto mer slimmad ser du ut)
Svart linne - Även det Gina tricot. (Som sagt..)
Jeans - Levis (förövrigt det dyraste jag har i min garderob..)
Sen har jag, som bilden visar, även vita strumpor med små söta nallebjörnar på.  
Vita strumpor is the shit liksom. Den som försöker få på mig ett par svarta strumpor dör.
Inget skämt.

Det här känns fruktansvärt löjligt. Jag tänker aldrig bli en "dagens-outfit-bloggare". Nä. Jag har sveriges i särklass tråkigaste garderob, så det är ändå inte mycket att visa.

Jag tror på ödet, slumpen, andar, vetenskap, annat liv i rymden, vänskap, glädje.... Ja, typ allt förutom gud.
Förresten tror jag inte på kärlek heller. Så var det så bra med det.
Anledningen till att jag säger emot mig själv och tror på både ödet och slumpen är att vissa saker bara är meningen, medans det ibland går fel och slumpas ut istället. Äh, kass förklaring.. Men jag tror allt har en mening, hur jävla dåligt det än är. Som om någon dör, då tror jag det är meningen att den människan ska vaka och skydda över någon annan. Men sen om någon äckligt rik snubbe vinner ytterligare en miljon på triss, ja, då är det slumpen. En fin blandning helt enkelt.
Andar tror jag på eftersom jag VET att dom finns. Gud tror jag inte på eftersom att jag VET att han inte finns. Vänskap tror jag på eftersom att jag VET att den finns forever, och kärlek tror jag inte på för att två människor helt och hållet lyckats bevisa för mig att det inte är på riktigt.
Så enkelt är det. Men, man kan ju ändra sig.