.

Ja, som ni ser fyller jag arton om exakt 100 dagar.
Det ska jag fira genom att städa mitt rum och tvätta kläder.

Förövrigt så har jag klippt mig idag. Det blev kort. Väldigt kort.
Men äh, det är ju bara hår. Och hår växer ju oftast ut igen.
Ingen bryr sig om hundra år ändå.

Frida hade inga givmilda grannar, så det blev inget spännande inlägg. Och i lördags ville jag mest bara dra täcket över huvudet och aldrig mer komma fram igen, så det var inte direkt en bra dag för bloggande.  Och igår hade jag fullt upp med att prata med Mikaal och kolla på TV, det säger ju sig självt att jag inte kunde blogga då. Men nu, idag, ska jag göra mitt yttersta för att få ner allt viktigt och mindre viktigt som hänt/händer i mitt liv. Jag vet att en viss Marcus har väntat med spänning på det här inlägget, så nu är det bäst du läser väääldigt noga här Marcus.

Jag kan ju börja med en kort sammanfattning av invignignen på storön:
Jag och mina älskade vänner grillade, spelade kubb och hade det allmänt trevligt. Senare tillkom några manliga (eller ja.. av manligt kön iallafall.) vänner också, däribland Marcus, Victor & BK. Vi hade det verkligen galet roligt, fulla och glada som vi var. Runt halv tolv drog vi oss vidare mot storön. Drog en finfin vurpa nere vid ljusnan, dansade som aldrig förr och träffade mycket trevliga människor. Ja, det finns faktiskt sånna även i Sveg. Belive it or not.
Lyckades även ta mod till mig för att prata med en människa jag aldrig någonsin trodde jag skulle kunna prata med, iallafall inte utan att klösa ögonen ur. Men jag gjorde det, jag var lugn och jag hade noll agritioner. Så nu har vi löst det problemet, tack för det! Själva problemet är däremot just nu den mest otrevliga, patetiska och idiotiska människa jag känner, eller ja, kände. Men det är en annan historia..
Efter storöns slut hade jag tappat bort mitt ursprungliga sällskap och hittade Mikaal istället. Han fixade efterfesten, som mest kunde liknas vid en avdankad firmafest.. Men äsch då, det var rätt trevligt ändå. Jag och Victor fick smaka på absint, och det är nog det vidrigaste jag har smakat i hela mitt jävla liv! Var helt säker på att jag skulle brinna upp inombords, men jag överlevde, otroligt nog.
Mikael själv körde på tequila. det slutade med att jag fick agera barnvakt åt honom..
Jag fick mata, agera männsklig rullator, borsta hans tänder, hjälpa av med kläderna och springa efter honom som en jävla hönsmamma för att se till så han inte skulle ramla eller eventuellt springa in i något.. Han ramlade, och jag fick dra honom i armen för att få in honom på toaletten. Mikael är ungefär dubbelt så stor som mig, så försöka få upp honom kändes mest som en omöjlig uppgift..
Han kom i säng tillslut iallafall. Äntligen tänkte jag och gick hem och la mig. Dock inte ensam. Lyckades snärja snyggjäveln även denna gång, så jag var rätt så nöjd ändå.

Nu när jag ändå är igång kan jag lika gärna skriva ner fredagens bravader, men det får bli i punktform.
Så alltså, i fredags hann jag/vi med att..
..kolla på alla fulla, och otroligt lyckliga studenter.
..äta otroligt god mat.
..dansa till "svennebanan"-låten oändligt många gånger. Jag slutade räkna vid tio.
..bli ganska så rejält berusade.
..av berusningen bli väldigt ärliga. Det slutade med att vi satt ute i Carros trapphus och pratade om vilka stora sexuellabehov vi kvinnor faktiskt har. (Hoppas verkligen inte att någon hörde oss!) 
..ringa snyggjäveln. Fast det var mest Angelica som stod för det, själv var jag lite för feg.
..yra runt i Östersund. Fast det var nog mest jag.
..dansa nere på österäng.
..hångla runt ungefär hela stan. Det var då jag som stod för det.. Dock med en och samma människa. (Tack gode gud för det!)
..nästintill frysa ihjäl.
Sen blev jag ensam bland en massa hogdalingar. Sur och illamående som jag var gav jag upp och styrde stegen hem till Frida och min otroligt sköna madrass på hennes golv.
I det stora hela en kul kväll, hade förvisso kunnat vara roligare, men man får vara nöjd med det lilla man får!
Det var nog allt.

Den som läste allt det här får en puss till påsk.. Eller nåt.

Det blev inte min sista engelskalektion. Latheten tog vid och jag lyckades bara skriva hälften på båda uppstserna, alltså jag skrev halva Forrest Gump och halva homosexualltitets uppsatsen. Ganska onödigt egentligen, hade ju vart bra mycket smartare att skriva färdigt en hel istället för två halvor. Men gjort är gjort.
Torsdag nästa vecka har jag min absolut sista engelskalektion i livet. Aldrig någonsin igen att jag kommer ha engelska. Det känns väldigt konstigt, men ändå så fruktansvärt underbart!
Matte A är nu helt klart, det känns skönt. Tyvärr ska jag ju läsa matte B också, så det var inte min sista matte lektion här i livet. Men vad gör det? Matte har blivit lite av min grej faktiskt, hur unbelivable det än låter. Något måste man ju vara bra på, och är det inte engelska så kan det vara matte. Vore liksom lite tråkigt att vara världssämst i allt.
Efter alla dessa framsteg idag belönade jag migsjälv med lite shopping. En "fashion against aids"-tröja och nån randig historia. Bilder kommer imorgon.
Och förresten, jeansen jag spanade in igår var en väldig besvikelse in action. Det är konstigt det där, allt är så väldigt fint där det ligger i frid på sin lilla hylla, men såfort det sitter på kroppen vill man mest bara kräkas. Det kan kanske ha något att göra med vem det sitter på, vad vet jag. Jag vill iallafall inte ha dom längre. Och mina efterlängtade converse finns inte någonstans i hela stan. Nej, nu ljög jag kansek lite grann.. Men dom finns inte i några passande storlekar.
Behöver jag ens nämna att jag är en ganska onöjd tjej just nu?


Rest In Peace, mina små älsklingar.
</3

Min dag har precis börjat med Johan Palm på radion. Min lycka är total.
Förövrig har jag engelska nu, och ska på 3 timmar försöka skriva två uppsatser. Risken att jag lyckas/orkar är väldigt väldigt liten. Men å andra sidan, blir jag klar idag så är detta troligtvis min sista engelska lektion NÅGONSIN!
Hur underbart låter inte det?
Nu spelar Johan en av sina nya låtar. Ååååååååååh! <3
Och jag, jag måste börja skriva nu så det faktiskt blir min sista engelska lektion.
Jag kan ju även meddela att jag har gått och blivit pollenallergiker. Har aldrig någonsin vart känslig mot sånt tjafs förut, men nu jävlar håller jag på att kvävas varje gång jag råkar gå utanför dörren.
Pappas gener alltså.. Snea tänder, dåligt pigment (eller ja, fläckvis bra iform av fräknar..) OCH pollenallergi.
Hallelujah!

..jag sitter ensam här och undrar var vi hamnar här näst.
Nej, det gör jag väl kanske inte. Men sitter ensam här och lyssnar på Winnerbäck, det gör jag allt.
Och jag är lycklig. Varför vet jag faktiskt inte. Jag bara är det, och det känns så fruktansvärt bra! Mest troligt beror det på att sommaren är så nära nu. Så väldigt nära. Jag är alldeles nipprig i hela mig.
Sommaren är underbar, om man bortser från alla äckliga jävla djur som hör sommaren till. men vad gör det om hundra år egentligen? Så länge dom håller dig på behörigt avstånd från mig får dom vara precis hur jävla äckliga dom vill. Hör ni det, alla björnjävlar och mygghelveten?
Jag började dagen med en härlig försovning, som jag någonstans djupt inom mig kanske hade planerat en smula. Skönt var det iallafall, och välbehövligt som bara den. 10 timmars sömn på 2 dygn tar ut sin rätt kan jag säga..
Iallafall så tog jag mig iväg till skolan tillslut, jag gjorde det jag skulle göra och lämnade in det i tid! Kors i taket idag igen! Jag blir alldeles imponerad av mig själv. Sen har jag även vart min egen hemmafru och tvättat. Tror jag måste ge mig själv en liten klapp på axeln.
Har också hunnit med en sväng på stan. Hittade ett par jeans som jag är lite smått sugen på. Tror jag ska pröva dom imorgon, och passar dom ska jag försöka deala lite med mammsen. Hon kommer nämligen hit på fredag och har lovat mig en shopping runda. Ett par nya vita converse ska hon få köpa mig, eftersom hon var elak och slängde mina gamla. Visst, dom kanske var lite trasiga och så.. Men ack så sköna! Hoppas dom nya kan hålla samma standard efter en sommar på mina fötter.
Nu hörs Håkan Hellströms ljuva stämma i mina högtalare. Håkan är sommar, så nu blev min längtan plötsligt mycket starkare. åååh!
3 dagar kvar till invigningen, och yr.no lovar strålande sol och 25 grader värme.
U N D E R B A R T !

Som en skänk från ovan är soporna borta. Puts väck. All gone.
Jag börjar starkt fundera över om min granne är tankeläsare, eller om det är så enkelt att hon läser min blogg. Isåfall ber jag om ursäkt för det där med grannjävel.. Kanske..
Det kan ju även vara så att hon börjar förstå att soporna inte går ut med sig själva när jag strejkar. För så är det, jag sopstrejkar. Det tänker jag fortsätta med ett tag till, jag har ju faktiskt fått det jag ville få ut med strejken. Får se om effekten av detta håller i sig.
Spänningen är olidlig!