.

Jösses. Nu är jag på gränsen till en hjärnblödning igen. Människor kan vara hemskt trångsynta ibland alltså. Den här gången vet jag iallafall att det är jag som har rätt. Sen får andra tro vadfan dom vill. Det är inte mitt problem. Jag försöker få folk att förstå, men det är jävligt svårt när dom inte lyssnar. Men nu har jag gett upp det.  Jag orkar inte. Tro gärna att jag är en idiot och att allt ont som händer i världen är mitt fel. Jag bryr mig inte längre.
Från och med imorgon ska jag sluta vara paranoid och tro att folk hatar mig också. Jag tänker inte bry mig om det heller. Inte ett jävla skit. För nu har jag gett upp att försöka förklara, och att försöka försvara mig.
Ingen bryr sig iallafall. Det är jävligt tydligt det. All den här skiten tar bara min energi.
En energi som jag behöver till viktiga saker. Aldrig mer ska jag kämpa för att få folk att tycka bra om mig. Tyck vad ni vill.
Jag är snäll när någon är snäll mot mig. Är någon inte snäll mot mig så är jag definitivt inte snäll tillbaka. Och gör någon mig riktigt jävla förbannad så blir jag äckligt elak. Men är det någon jag tycker om som gör mig förbannad så skriker jag och grinar. Som en unge.
Det är konstigt det där. Det är de människorna man bryr sig allra mest om som gör en som allra mest förbannad. Alltid. Och det spelar ingen roll vad de gör. Det kan vara hur idiotiskt som helst. Förlåter gör man alltid ändå.
Nä, nu får det räcka med allvar. Jag får ju både hjärnblödning och hjärtinfarkt av det här.
Jag är rolig. Inte allvarlig. Jag skrattar allvaret rätt upp i ansiktet i vanliga fall. Egentligen skrattar jag hela tiden. Åt allt. Jämt.
Det tänker jag fortsätta med. Jag och Anna S skrattade hela vägen hem från Funäs i bilen idag. För vi lyssnade på skivor från vår vilda ungdom. Kusin Josses affär var fin också. Vi handlade så mycket så vi gjorde hennes dag.
Jag hittade en mössa på någon sportaffär som jag letat över-jävla-allt. Så hittar jag den i Funäs. Av alla ställen i hela världen. Men jag är nöjd. Den mössan gjorde min dag. Inte ens alla äckliga tak-boxfjollor fick mig irriterad efter det fyndet.



Efter att ha lyssnat på den här låten så kan man liksom inte vara arg längre. Man blir bara så väldigt... Nöjd.