.

Man har inte råd att förlora dom. Att förlora en vän är som att förlora sin högra arm, eller ett ben.
Jag vill inte förlora någon, men just nu känns det som att jag har gjort det. Kanske föralltid.

Jag har lärt mig att man ska vara rädd om det lilla man har, innan det är försent. Men vad jag än säger & vad jag än gör så blir det fel. Så himla fel! Jag vet att jag inte har funnits där för dig hela tiden, men du har inte funnits hos mig heller. Det känns som, och jag vet, att det är bara mitt fel. Jag får skylla mig själv.
Det finns så mycket jag ångrar i livet, saker jag gjort & saker jag inte gjort. Men en sak vet jag helt säkert, och det är vad jag har sagt och inte! Jag står för det jag säger, det bara är så. Men jag försöker även att vara ärlig.
Egentligen ska man nog bara hålla käften. Inte säga något, för allt man säger tolkas så otroligt fel av vissa. Och vissa saker är helt annorlunda när någon annan berättar. Missförstånd är en jävla plåga, och alla blir missförstådda någon gång. Det är lika bra att hålla käften!
Man kan nog egentligen inte lita på någon, förutom sig själv. Sin egen bäste vän.