.

Idag har jag och Tomas vart tillsammans i 20 månader, det är faktiskt väldigt länge. Jag trodde inte att det var så länge, det känns ju som att det va ett halvår sen vi blev tillsammans. Men sånt var visst inte fallet.
Även att jag är väldigt förvånad över att vi har orkat med varandra så länge. Det är nästan ofattbart, men sammtidigt otroligt underbart.
Man måste ju kämpa lite här i livet för att något ska bli riktigt bra.

Var ju till sjukhuset idag med. Först var det frågestund, sen ta tempen i örat, pilla lite i halsen och vänta en kvart. När kvarten hade gått fick jag mitt svar, ingen halsfluss. Tur var väll det.
Det är antagligen bara ett vanligt virus. Men febern den var kvar, dock inte särskilt hög.
Jag är överlycklig över att jag slapp få "ett stick i fingret", eftersom jag inte hade någon med mig. Jag svimmar om ingen håller mig i handen, och det är helt sant. Jag blir svimmfärdig bara vid tanken på det. Nålar är inte min grej helt enkelt.