.

Känslokrisen har gått och gömt sig. Skönt.
Den krisen byttes ut av bekymmer istället. Kvinnobekymmer som involverar smärta. Just nu vill jag dö lite grann. Men det ska jag naturligtvis inte göra. Det har jag inte tid med.
Imorse kämpade jag mig upp ur sängen och fixade iordning mig, hann precis bli klar innan min livmoder sa ifrån. Letade som en jävla dåre efter något smärtstillande i tablettform. Självklart utan något som helst resultat.
Bara att ta på sig pyjamasen igen och inta ryggläge. Det hjälpte inte. men efter många om och men lyckades jag somna för en stund. Vaknade runt elva och min kära livmoder började säga ifrån igen.

Om jag inte visste bättre skulle jag vara helt säker på att det är dags att föda barn. Tur att jag är allmänbildad och vet att sånt är inte fallet.
Jag är lite mer osäker på om min livmoder är påväg att bryta sig ut ur kroppen. Det känns så, men jag hoppas inte det. Det vore lite opassande faktiskt.
Alltså, det gör seriöst ont enda ner i fötterna. Känns ganska komiskt.
Ni som sitter och suckar nu och menar att "SÅ ont gör det faktiskt inte!", er vill jag slå. Helt ärligt. Det gör ONT.
Ta en kniv, kör in den i svanken och vrid om lite grann. Och ja, där har ni den ungefärliga känslan jag känner av at the moment. 

Men nu är förhoppningsvis kära kusin vitamin påväg hit med lite pain-killers åt mig. Hon får fan rappa på lite om hon inte ska ha spö när hon kommer hit. Jag är nämligen VÄLDIGT angelägen till att slå ihjäl någon just nu. Men ska försöka motstå frestelsen för allas trevnad.
Med lite tur kanske jag kan hota henne riktigt ordentligt så hon kilar iväg på konsum och köper choklad åt mig också.
Hoppas.

Nu ska jag återgå till att ha ont, skratta och skratta lite till.
HAHAHAHAHAHAHAHAHA.

Haha, ja herregud.. Här sitter jag, i början av oktober och lyssnar på julmusik. Faktum är att jag har gjort en lååååång trevlig spellista på spotify med enbart julmusik. Jag startade mitt lyssnande redan igår när snön vräkte ner och färgade hela världen vit.
Mamma undrar om jag har blivit helt jävla tokig.
Det är hon inte ensam om att tycka. Jag själv tycker däremot inte att det är något konstigt alls.
Kanske är det ett bevis på att jag faktiskt är det. Tokig alltså. Eller galen, det känns nog som en bättre benämning.
Men det är allt bra mysigt att lyssna på. Antagligen kommer jag lyssna konstant nu varje dag fram till jul. och jag kommer inte ledsna. Tro mig.

Men när är det egentligen "tillåtet" att börja lyssna på julmusik?

Sedär, nu är det redan oktober. Hur gick det till egentligen? Inte för att det direkt gör något att tiden skyndar på lite. Snarare tvärtom.
Om två och en halv vecka är det lov. Och efter lovet har jag praktik i tre veckor. Efter det är det fyra vecor till jullovet. Underbart är ordet.

Förresten har det vart en fruktansvärt dålig uppdatering här. Det vet jag. Egentligen har jag en massa saker jag vill skriva, men jag har fortfarande inte lyckats formulera allt på ett anständigt sätt. Jag ska försöka.
Fast egentligen så är det bara en massa oviktiga saker. Så det behövs nog inte.
Jag måste börja tvinga migsjälv att skriva ner saker jag kommer på på en gång. Istället för att vänta i fem veckor.. Haha, nej. Skärpning på mig nu. Såhär kan vi ju faktiskt inte ha det. Oacceptabelt.

Bara för att jag har så väldigt mycket att göra nu (naaat.), så ska jag ge er en liten uppdatering om vad som hänt den senaste veckan. Totalt ointressant egentligen. Men vad gör man inte?

Kan börja med att berätta att jag varit på skolan varje dag det är meningen att jag ska vara det. Inte illa om jag får säga det själv.
Jag har även blivit en glasögonorm. Det känns förvånansvärt bra. Allt blev liksom så himla tydligt helt plötsligt. Fantastiskt. Jag har alltid trott att världen ska vara lite suddig i kanten, och att träden ska se ut som gröna fläckar. Men ack så fel jag hade. Nu ser jag faktiskt konturerna på löven. Jag är i chock.
Och att jag ser fruktansvärt smart ut är ju inte fy skam det heller.

Igår gick jag brorundan med Marcus. När vi väl tagit oss runt kom vi på den brilljanta idén att ta en torvenrunda också. När vi ändå var igång liksom. Det gjorde vi. Marcus mamma blev alldeles brydd.
Det blev vi med.

Just nu sitter jag och lyssnar på underbaraste Håkan, samtidigt som jag är fruktansvärt frustrerad över att mitt förbaskade SIM-kort är inaktivt.. IGEN. Jag förstår inte varför det ska envisas med att bli det sådär hux-flux? Det är äckligt irriterande. Så nu måste jag beställa ett nytt SIM-kort. IGEN.
Så alltså kommer jag vara okontaktbar tills tidigast fredag..
Älska livet. Eller inte.

Mamma skriker att jag ska hjälpa till att plocka ner studsmattan. Så för allas trevnad är det bäst jag går ut och gör det.

Puss.