.

Sedär, nu är det redan oktober. Hur gick det till egentligen? Inte för att det direkt gör något att tiden skyndar på lite. Snarare tvärtom.
Om två och en halv vecka är det lov. Och efter lovet har jag praktik i tre veckor. Efter det är det fyra vecor till jullovet. Underbart är ordet.

Förresten har det vart en fruktansvärt dålig uppdatering här. Det vet jag. Egentligen har jag en massa saker jag vill skriva, men jag har fortfarande inte lyckats formulera allt på ett anständigt sätt. Jag ska försöka.
Fast egentligen så är det bara en massa oviktiga saker. Så det behövs nog inte.
Jag måste börja tvinga migsjälv att skriva ner saker jag kommer på på en gång. Istället för att vänta i fem veckor.. Haha, nej. Skärpning på mig nu. Såhär kan vi ju faktiskt inte ha det. Oacceptabelt.

Bara för att jag har så väldigt mycket att göra nu (naaat.), så ska jag ge er en liten uppdatering om vad som hänt den senaste veckan. Totalt ointressant egentligen. Men vad gör man inte?

Kan börja med att berätta att jag varit på skolan varje dag det är meningen att jag ska vara det. Inte illa om jag får säga det själv.
Jag har även blivit en glasögonorm. Det känns förvånansvärt bra. Allt blev liksom så himla tydligt helt plötsligt. Fantastiskt. Jag har alltid trott att världen ska vara lite suddig i kanten, och att träden ska se ut som gröna fläckar. Men ack så fel jag hade. Nu ser jag faktiskt konturerna på löven. Jag är i chock.
Och att jag ser fruktansvärt smart ut är ju inte fy skam det heller.

Igår gick jag brorundan med Marcus. När vi väl tagit oss runt kom vi på den brilljanta idén att ta en torvenrunda också. När vi ändå var igång liksom. Det gjorde vi. Marcus mamma blev alldeles brydd.
Det blev vi med.

Just nu sitter jag och lyssnar på underbaraste Håkan, samtidigt som jag är fruktansvärt frustrerad över att mitt förbaskade SIM-kort är inaktivt.. IGEN. Jag förstår inte varför det ska envisas med att bli det sådär hux-flux? Det är äckligt irriterande. Så nu måste jag beställa ett nytt SIM-kort. IGEN.
Så alltså kommer jag vara okontaktbar tills tidigast fredag..
Älska livet. Eller inte.

Mamma skriker att jag ska hjälpa till att plocka ner studsmattan. Så för allas trevnad är det bäst jag går ut och gör det.

Puss.