.

The best way to get over someone is to get under someone else.
Kan det verkligen vara så enkelt?
En dag lär det ju märkas. Måste ske omgående så slipper jag bli bitter. Eller bittrare. Jag är redan bitter.
Gå här och ödsla kärlek i onödan liskom. Nej, nu får det vara nog.
Kärlek ska man ge till människor som förtjänar den. Men frågan är ju om jag har någon kärlek kvar efter att gång på gång på gång på gång öst kärlek över en människa som inte gett någon kärlek tillbaka.
Slöseri, som sagt. Well well, nog om det.
Jag håller på att tappa min sönderklämda nagel nu. Det är skitäckligt. Ont gör det också.
Ja, det är nu ni ska tycka synd om mig. Så tyck synd om mig.

Tack och hej.

And I'm gonna miss you like a child misses their blanket,
but I've got to get a move on with my life.
It's time to be a big girl now. And big girls don't cry.

..Så är jag egentligen för lat för att ha en blogg. Men eftersom att folk uppenbarligen är intresserade av att ta del av mitt liv så ska jag försöka skriva ändå.

Så, vad har hänt då?
-Jag har varit på min efterlängtade utlandssemester. Det var trevligt. Sista dagen brände jag baken, vilket resulterade i att flygresan (och bilresan.) hem på nio timmar kan liknas vid att sitta på en spikmatta lika länge. Den som inte kan förstå smärtan kan ju testa. Inte helt okej. Men men, jag överlevde. Och det är ju ändå huvudsaken. Eller hur?
-Jag har tagit studenten (!!!!!!!). Det var inte så roligt som alla säger att det ska vara. Överskattat, skulle jag vilja säga. Men jävlar i mig vad skönt det är att slippa skiten. Jag tänker aldrig någonsin ever igen sätta mig i en skolbänk. Bara så att alla vet det.
Visst, studenten och gymnasietiden hade säkert varit betydligt roligare om jag hade trivts i min klass. Men nu gjorde jag inte det. Vissa kommer jag sakna, andra inte alls. Det är mitt eget fel har jag fått höra. Men vad säger man? Gjort är gjort liksom.
-Jag har börjat jobba. Igen. På Mobacka. Precis som förra sommaren. Det känns bra. Till skillnad från många andra så tycker jag faktiskt att vårdbiträde är ett roligt yrke. Om inte annat ett väldigt tacksamt sådant. Det enda som är negativt med jobbet är att jag har två lediga helger på hela sommaren. Känns sådär. Men det kommer antagligen kännas helt jävla underbart när lönen kommer. Ur allt negativt kommer något positivt.
-Jag har blivit folkhatare. På riktigt alltså. En del människor är så fruktansvärt korkade så det nästan är lite sorgligt. I mitt nästa liv ska jag bli en humla. Just so you know.

Ja, och det var väl ungefär det. Har liksom inte hunnit med så mycket mer då jag jobbat nästan varje dag sen studenten. Jag har varit på björnspaning ganska många gånger också förresten. Helt utan resultat. Tråkiga jävla djur.
Just nu längtar jag bara efter att det ska bli sommar på riktigt och på att en nyfunnen vän ska anlända till Sveg så jag får någon att ha kul med all summer long.
En människa som har varit med om exakt samma sak som mig, en människa som tänker som mig, en människa som förstår mig och som faktiskt är typ precis som jag. Och som gillar samma musik som mig, icke att förglömma. Du är efterlängtad ska du veta!
Känns skönt att ha en sån människa nu då alla andra vänner befinner sig på annan ort och tror att man fastnar i Sveg om man åker hit. (Ja, jag drar alla över samma kam.) (Det gör jag med karlar också.)
Men nejdå, jag är inte bitter.

Tack och hej.