110127 -Livsglädje.

Imorgon sätter jag mig på 45:an mot Sveg för sista gången på nio veckor. NIO VECKOR! Hur underbart är inte det? Happyface på den alltså. Det här är det bästa som hänt mig sen oktober. 
Nio veckor i Sveg. Jag är lyckligast i hela världen just nu. Och nej, jag är inte ens ironisk.
Sveg är rena rama himmelriket i jämförelse med den här staden. Jag skämtar inte.
I nio hela veckor ska jag njuta av att dricka vatten direkt ur kranen, jag ska njuta av att kunna gå utanför dörren utan att behöva blåsa bort, jag ska njuta av att 20 minusgrader känns som just 20 minisgrader och inte 50. Sen ska jag njuta av lugnet, ingen stress och helt lagomt mycket folk. Om det inte framgick här så kan jag berätta för er att jag inte är någon stadsmänniska. Inte för fem jävla öre.
Jag hatar städer. Jag är allergisk mot människor också. Speciellt många på en gång. Usch och fy.
Så, nio underbara veckor på hemmaplan alltså. Jag övervägde nästan att göra en smilie här nu. Tur jag lyckades behärska mig själv.
SMIIIIIIIIIIIILEEEEEEEEEEEEEEEEEE! Sådär, bättre i text än i tecken.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0