.

Inte nog med att jag är sjuk och paranoid. Jag är en helt och hållet komplicierad människa på alla andra plan också. Inte normal för fem öre. Fast egentligen, hur kul kan det vara att vara normal? Och hur är man egentligen normal? Tåls att funderas över.
Om det finns någon som vet så är denna någon mycket välkommen att förklara det för mig.

Nu befinner jag mig återigen i U-landet Östersund. Hela stan är som en jävla isbana. Höll på att slå ihjäl mig 37 gånger på vägen från sjukhuset upp till skolan. Blåste orkan gjorde det också. (No shit?!)
Takdropp i Januari känns heller inte helt okej. Jag älskar den här stan! (OBS! Ironi.)
Och inte nog med det så har rethostan från igår uppgraderat sig till riktigt ordentlig kikhosta. Var helt stensäker på att jag skulle hosta ihjäl mig på bussen imorse. Men det var roligt att få störa alla som försökte sova. Skadeglädje. Jag skrattade inombords mellan hostattackerna.