.

..var den när du kom, och allt var förbjudet.
Och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om,
för det ekar i huvet'.
Och det blod som jag trodde var stilla det fick du att rinna,
den uppgivna röst som jag nyttjat så illa fick du att försvinna.

..Och den jävligaste stunden i livet var den när du gick,
och allt var förlorat.
Och där satt jag med mina grön-bruna ögon och såg med blåögd blick
allt jag hade förstorat.



Finaste Winnerbäck.

Intressant att det går att känna igen sig så jävla väl i en låttext alltså.