.

Efter en väntan som varat forever, typ, så är jag nästan så frisk som jag kan bli. Underbart.
Mindre roligt att det innebär skolgång till veckan. Men jag ska inte klaga, det är ju trots allt bara tre och en halv dag. Baggis.
Det måste vara den Lillhärdaliska luften som friskat till mig. Låter rimligt med tanke på att jag var nära döden, eller ja nästan iallafall, när jag kom hit i Fredags. Nu är det Söndag, och jag mår som en prinsessa om man nu ska jämföra hur jag mådde tidigare i veckan. Jag jämför, och mår ännu bättre.
Mina körtlar och tonsiller har nästan gått tillbaka till det normala, och imorse kände jag nästan igen mig själv när jag såg mig i spegeln. Och det, det har inte hänt en endaste gång de senaste två veckorna.
Nu håller jag alla tummar jag har för att idiotsjukdomen är gone forever.
Men, visst har sjukdomstiden haft sina positiva sidor med. Som igår när jag fick lillasyster till att skjutsa mig på spark hela vägen ner till konsum och hem igen. Bara genom att säga:
-Om jag överanstränger mig eller ramlar så blir min lever inflammerad och mjälten kan spricka! Det vill du väl inte? Mycket riktigt så ville hon inte det. Även fast jag tydligen är den mest idiotiska människan i hela världen. Men sprucken mjälte och inflammerad lever önskade hon mig inte. Så fint.
Förresten fick hon draghjälp av hunden, så nå synd om na var det inte.

Igår kom finaste pojkvän hit. Pappa bjöd på älgkött. -Det var gott.
Jag lyckades baka en kaka utan några direkta missöden. -Det var imponerande.
Pojkvän åt upp mitt godis. -De var... Romantiskt?
Vi badade bubbelbad. -Det var mysigt.
Bra kväll helt enkelt.

Nu ska jag göra ett försök till att få ordning på mitt nya rum. Kan bli en intressant upplevelse.
Förresten, ta er en titt på Angelicas brunettblogg. Ställ nån kul fråga i frågestunden också, hon lovar ju trots allt att svara ärligt. Hehe.


Ja, här har vi då brunetten i egen hög(läs: full) person.
Enjoy!