.

Jag tror att jag är mera kär i kärleken i sig än i dig förlåt,
men det sitter mest i skallen.
Jag tänker grubblar velar mer än känner längtar trånar och går åt.
Är jag hjärtlös och förfallen?
Vi petar sönder allt och tappar allt vi nånsin kunde nå
tills bara skulden gör oss två.
Det är bara tur att hjärtat klappar ändå.

Jag tror att du har fastnat mer för tvåsamhet som grej än för mig trots allt,
det är så skönt när allt fungerar.
Det skulle vara vackert starkt och varmt men det känns fult och kalt och kallt.
Det är så trist när allt stagnerar.
Ingen vill förlora vara den som fick ett tack,
var den som inte stack.
När tankar blev för stora och sprack..
Det var jag med allt mitt snack om större ensamhet och plats att tänka på.
Det var du och dina vänner.
Jag tror att jag är mera kär i kärleken i sig än i dig, hurså?
Det blir fel hur man än känner.
Det känns så konstigt att försvinna,
det känns så dumt att stanna kvar,
så befängt att leta svar.
Det finns ingen eld som orkar brinna,
inga röda mattor och ingen stolt fanfar.

Men stjärnor glittrar vackert ...
Som en pacemaker som tickar för oss.