.

Äntligen.
Inte ens regnet bekymmrar mig, för nu är det SOMMARLOV.
Jag befinner mig nu hemma i härliga härjedalen, efter 3 timmar på en buss, och inte ens det kändes jobbigt. För faktiskt så behöver jag inte åka den där förbaskade bussen förrns tjugofjärde augusti. Underbart.
Lite mindre bra är att Maggan, våran älskade, fantastiska, underbara mentor & frisörlärare inte kommer komma tillbaka till hösten. Det suger, rent ut sagt. Klassen var i chock, och vid hejdåandet grät dom flesta av oss, inklusive jag själv. Jag har inte gråtit på 2 månader, inte ens till grey's anatomy. Känns skönt att jag kunde idag, så jag inte har gått och blivit helt okänslig liksom. Det vore ju förfärligt.
Men nog om mina gråt-vanor..
Efter Maggan släppt den bomben och gått för att berätta för tvåorna, säger Anders att han inte heller kommer vara kvar till hösten. Just i den sekunden ångrade jag att jag överhuvudtaget klev upp ur sängen i morse.
Båda vara fantastiskt braiga mentorer lämnar oss, och dom berättar det dessutom nästan samtidigt.
Nu känns sommarlovet mest bara tragiskt. Jävla dag.
Någon som är på att skriva till rektorn och klaga? Jag är väldigt angelägen till det.

Nu ska jag njuta av regnet. Eller nåt.