.

Efter många om och men så är jag uppe, påklädd och näst intill vaken. Jag imponeras av mig själv.
Baksmällan övergick i nån sorts släng av halsfluss, så nu ska jag knarka pencillin i en vecka. Najs. Fast egentligen vet jag inte säkert om det är halsfluss, och det vet inte doktorn heller. Han var hel konstig. För det första hade han inte "doktor-kläder" på sig, utan vanliga gubb-kläder. Sen kollade han i halsen lite snabbt och sa att det såg svullet ut, fast det kunde ju vara så att min hals såg ut så i vanliga fall också, det visste ju inte han liksom.. Nähä tänkte jag, det är säkert därför det känns som att jag sväljer taggtråd varje gång jag dricker vatten, och därför halsmandlarna känns som fotbollar.. Men jag sa inget. Sen helt plötsligt hade jag möjligtvis astma. Ajo, tjena! Well well, jag fick pencillin iallafall, utan minsta lilla halsprov eller något. Bara en liten gissning från en konstig doktor.
All turbulens gjorde mig yr i huvudet, så jag satt och slet i mammas tröja, hon blev lite lätt irriterad sådär.. Sen sa jag att jag behövde luft, så mamma skulle följa mig ut. Vi kom till dörren, sen låg jag på golvet med benen upp och fattade inte ett smack. Fick ur mig ett: "Mamma, svimmade jag nu?" hon tittade på mig, skrattade lite och sa "ja, du svimmade."
Jaha, fan vad lustigt tyckte jag och fattade ännu mindre. Måste ha sett fruktansvärt roligt ut för dom stackarna som såg på. Kändes ändå ganska praktiskt att svimma på sjukhuset, för det kom en sköterska på en gång och kollade läget. Inte helt fel.

..Och så var det det där med härdalsyran då. Som sagt så minns jag inte allt för mycket, men det jag minns var fantastiskt roligt! Vi satt hemma på våran otroligt fina camping i början på båda kvällarna. Det bjöds på många skratt vill jag lova.
På fredagen tog vi oss inte ner på området förrns vid elva tiden tror jag. Tog ungefär en timme att ta sig från sunnanå till skolområdet, anledninden till det var en raggarrunda i morbror Hennings bil, vinporr på folkan och en kisspaus uppi väst i backen. När vi väl var på området upptäckte vi att anna var borta. Precis som vanligt och ingen blev förvånad.
Även Angelica försvann iväg i x-antal timmar. I efterhand fick jag veta att hon hade en "date" i minneslunden på kyrkogården. Romantiskt.
Behöver jag ens nämna att Fia också hittade sig en karl och försvann iväg..? hmm.. Jag blev i varje fall ensam kvar med lillasyster och lillkusin. Vi dansade disco. Jag kände mig ungefär som tretton år. Men det hade sina roliga stunder det med.
En annan rolig grej var att en kille som är ett år yngre än mig, alltså 17, köpte cider åt mig i öltältet, jag kunde fan inte köpa. Det kändes lite orättvist faktiskt..

På lördagen gick vi en sväng på marknaden, och så snygga har vi nog aldrig vart nångång tror jag. Trötta och jävliga. Orkade inte vara där allt för länge, så vi drog hem och intog soffläge framför skönheten & odjuret istället. Killarna drog till härjeåsjön och badade. När dom kom tillbaka var det bara att börja om igen. Välja nya kläder, sminka om oss, fixa håret och öppna dagens första cider.. Sen blev det mat och ännu mera alkohol. Hände inte så mycket mer på hemmaplan just den kvällen. Vi tog oss ner på området lagomt till starpilots började, men jag var inte riktigt i mitt fulla sinnesbruk och har ganska vaga minnen från det. Markus Fagervall minns jag inte alls, men säkra källor säger att jag stod vid scenen med dom hela spelningen, så ja får nog ta och lita på det. Efter det minns jag en dans till larz-kristerz, sen är det ganska mörkt faktiskt. Jag vet inte själv vem/vilka jag var med, och det är det ingen annan som vet heller. Ganska spännande tycker jag. Skulle vara roligt att veta faktiskt.
Jag blev i alla fall hemskjutsad kvart i två har jag fått höra. Där missade jag en hel kvart av rolighet. Väldigt orutinerat gjort av mig måste jag säga. Hem kom jag i alla fall och sen sov jag.
På söndagmorgon önskade jag mest att den dagen aldrig hade börjat.. Illamåendet stod mig verkligen upp i halsen, men äh, that's life. Mina fastrar skrattade åt mig. Jag förstår inte varför.. Även Marcus lillebror och hans kompis skrattade ut mig när jag kämpade mig in i deras husvagn för att hämta min dator. Det kändes vääääldigt frestande att städa ur husvagnen och plocka ihop alla flaskor + kapsyler, och det mina vänner, det var en hel del vill jag lova..

Här är då några av bilderna från helgen, resten finns på facebook:

Min baksmälla höll då som sagt i sig tills måndag. Jag mådde så illa att jag grät. Jag har fan inte gråtit sen senast jag grät över den där idioten som var min pojkvän, och det var ganska många månader sen. Sen dess har jag inte ens gråtit till grey's anatomy, så ni kan ju tänka er vart det illamåendet låg på en skala. Sen kan det vara så att det fanns fler bidragande faktorer till det, men det känns som oviktiga bagateller. Vafan, jag mådde illa liksom.
När jag vaknade igår så trodde jag att det fortfarande inte hade släppt, men det visade sig vara sjuklighet istället. Igen. När ska jag få bli frisk egentligen? Hoppas penicillin helvetet hjälper nu.

Självklart skiner ju solen idag. Antagligen bara för att jag är sjuk och inte kan gå ut. Gud är verkligen på min sida känner jag.

Förresten så är jag så fruktansvärt jävla irriterad nu så jag skulle kunna gå sönder. Jag trodde faktiskt att du var annorlunda, men ack så fel jag hade där. Tänk så fel man kan ha om folk alltså, det är helt jävla otroligt.
Men jaja, hämnden är ljuv. Så innihelvete ljuv.