.

Ooh yes, nu är jag där igen. Feber & förkylning, hate it.
Tror jag har vart förkyld i 70% av mitt liv. Och det är inget ljug!

2 veckor på skolan, och det har vart helt okej. Men jag är fortfarande den där "osynliga" eller vad man ska säga.
 När ingen pratar med en & ingen märker en, då måste man väll vara osynlig? 
 Och nu vill jag inte höra nån säga "du måste ju prata med dom, ta lite intiativ själv, så farligt är det väll inte..."   för det finns fan inget som gör mig mer irriterad än när folk säger så! Jag är BLYG! Okej? Jag kan inte rå för det. Är man blyg så är man, och då är det inte "bara att prata" med folk sådär. Det är jobbigt & man vet inte vad man ska säga! Så sluta! Jag orkar inte höra det nått mer!
Och skulle det vara så att det inte är nån som börjar prata med mig, då får jag väll helt enkelt leva med det. Det är ju bara jag som lider av det så ingen annan behöver väll lägga sig i? Jag är van vid att vara ensam på skolan så det ska väll funka. Men min klass verkar vara en bra & trevlig klass, så dom kanske lägger märke till mig snart? Det skulle vara kul om dom gjorde det, för det är många i klassen som verkar vara riktigt roliga människor. Ge mig en kompis.

Men jag har ju mina vänner utanför skolan, och dom är bra. Inte alltid, men för det mesta.
Fast egentligen har jag nog bara 4 "riktiga" vänner. Eller bara & bara, det räcker för mig. Så det är egentligen inte så bara.  Och jag tänker inte nämna vilka, men jag vet ju själv vilka jag litar på & inte.
 Dom har vart fler än 4, men av olika anledningar har många försvunnit. Kanske på grund av mig, och mycket på grund av sig själva & deras val i livet. Det är liksom bara att acceptera.
Men tänk egentligen hur många nära vänner man har förlorat pga av nån liten obetydlig sak. Det är tråkigt när det blir så, men det är ju så det är. Man kan inte ändra på vad andra tycker & tänker. Och man kan inte tvinga människor att tycka om en.
Människor förändras, jag förändras & "dom" förändras. Då kan man nog väldigt lätt glida ifrån varandra.
Men det är många jag saknar. Speciellt en, som jag varken sett eller hört något av på länge. Det känns tungt. Jag saknar dig vännen!


Men som sagt så vet jag vilka jag litar på & det räcker för mig.