.

..då är det vinter. På riktigt.
Nyårsafton är imorgon, och jag var så otroligt pepp på det. Men det var då, igår, för en vecka sen, för en månad sen, inte idag. Verkligen inte idag.
Nyår för mig, och för många andra är:
Glitter och glamour, klänning, god mat, smink i massor och ännu mera glitter! Det är absolut inte att sitta i en stuga i skogen med slit&släng kläder, osminkad, ofixad och alla dricker tills dom inte kan gå! Det finns liksom inte i min värld, inte nu längre. Som 10 åring gillar man att sitta med släkten i skogen, men vill man det nu?
Tyvärr har mina vänner valt det ovesentliga alternativet, och jag är surare än den suraste citronen. Att hyra en stuga till fjälls det kan jag acceptera, för där kokar det av andra människor, men att vara ett "gäng" och sitta själva ute i skogen det vill jag inte. Det är absolut inget fel på sällskapet, tvärtom så är det dom bästa och roligaste människorna man kan vara med, men själva miljön känns så otroligt fel! Jag har bott i skogen i halva mitt liv, så nu får det fan va nog.
Men som det verkar så blir jag medtvingad. Det känns lite som en våldtäckt, eller en misshandel.
Och ska jag nu tvingas sitta i en stuga i skogen, vad händer då med nyårsklänningen? Klänning är inte direkt ett plagg som funkar i skogen, och verkligen inte mitt i kallaste vintern!
Stackars Fia som just nu sitter på bussen på väg hit, lyckligt ovetandes. Hon kommer bli så besviken, för hennes förväntningar är lika höga som mina var.
Man ska nog aldrig planera, tänka och förvänta sig hur saker ska vara, för det blir verkligen aldrig som man tänkt sig.
Ni får gärna tycka att jag är dum i huvudet som klagar, för det är jag ur vissa människors synvinklar.
Klag är liksom min melodi, det är bara att lära sig att leva med det.
Jag har en hel hög med saker att klaga på, men jag håller dom för mig själv ett tag till. Annars har jag nog inga vänner kvar snart.

Gott nytt år!